Läget..

Är hemma från jobbet nu och har precis satt mig här vid datorn, egentligen skulle jag kanske äta något men har ingen lust. Klumpen i magen kvarstår och då förstår ni säkert hur läget ser ut. Imorse när jag vaknade upp i lägenheten så såg jag på Månz att det var bättre än igår och han ville bland annat äta och till och med gå ut på altanen vilket var lättande.
 
Värre är det med Lizzy, vår fina älskade vovve♥ Jag åkte till jobbet som vanligt imorse och skickade bara ett sms till mamma om hur det var med henne och fick tillbaka "Sådär.." Redan då förstod jag att det inte blivit bättre. Och just då ville jag inte veta mer utan jag åkte till jobbet som planerat. På ett sätt känns det som om det var bra att jag åkte och jobbade för då blev jag tvungen att tänka på annat, trots att det är näst intill omöjligt att försöka möta människor när klumpen i magen växer sig större och större.
 
Direkt när jag slutat ringde jag upp mamma och då hade de precis lämnat Lizzy på djursjukhuset i Stockholm, mammas röst sa allt. Det är riktigt illa, kan fortfarande säga är men hoppet är inte med mig längre. Inte alls. På något sätt känns det som att det försvann redan igår när hon låg i mitt knä, strax innan jag åkte till lägenheten.. Jag höll om henne en lång stund och medans jag strök henne längst ryggen berättade jag hur mycket jag älskar henne. Vet att hon inte förstår men ville ha det sagt innan jag lämnade henne. Min magkänsla sa redan då att det kunde vara sista gången vi sågs, och det kändes bra att få ha berättat för henne hur mycket hon betyder. Hur säger man hejdå till sin bästa vän, när man vet att det kommer vara för evigt?
 
Mamma och pappa kom hem nyligen och när de började prata med min bror nere i köket höll jag för öronen, ville inte höra om dagen alls. Fast att jag vet vill jag inte bli påmind, jag orkar inte höra hur dåligt hon mår. Vill kunna minnas henne som den mest underbara indvid hon var, inget annat



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback